Ledigt
Posted on 15 August 2011
Jag har alltid haft svårt att förstå hur folk som varit i krig och ibland tvingats begå de mest förskräckliga dåd någonsin blir normala igen. I Sverige är det ju av uppenbara skäl inte så vanligt att folk har sådana erfarenheter numer. Men i länder med mer kolonial historia eller uttalade stormaktsambitioner förekommer det desto oftare. USA till exempel har ju mer eller mindre konstant varit i krig någonstans på jorden sedan mitten av fyrtiotalet. Där finns alltså miljontals män som varit ute och skjutit, slagit och bombat ihjäl folk som personligen inte gjort dem det minsta förnär. Vissa hämtar sig naturligtvis aldrig efter sådana upplevelser men andra verkar inte beröras alls av slakt, död och misär. De kan gå tillbaks till sina familjer eller jobb inom exempelvis juvelerarbranschen eller var det nu finns ett ledigt jobb som om inget hade hänt. Jag har svårt att förstå hur det går till. Alla kan ju vara rena psykopater som tycker krig är kul. Eller jag vet att det inte är så. Min morfar var nämligen frivillig i finska vinterkriget. Där hade soldaterna en del att göra kan man ju säga så jag utgår från att han var tvungen att utöva en del våld. Min morfar var för övrigt en av de snällaste människor jag träffat i hela mitt liv. Så det är väl ett bevis om något för att en man inte behöver vara en blodtörstig galning bara för att han deltagit i strider. Nu kom min morfar ursprungligen från Finland så han hade naturligtvis starka motiv för att handgripligen försvar landet mot en formidabel fiende. Vad jag har mer svårt att förstå är hur man för sig själv motiverar slakt av oskyldiga i något land på andra sidan klotet. Men å andra sidan är det mycket jag inte förstår.
No responses yet. You could be the first!